En kropp och två ärmar...

...det är allt man ser på den här lilla bilden, fler detaljer går inte att skönja. Men nu är det i alla fall dags för mig att plocka upp för hals- och knäppkanter samt att (först) bestämma mig för knappar, hur stora, vilken färg, vilken typ och hur många. Och det är minsann inga lätta beslut...

Nervpirr

Lördag morgon, för det är väl lördag idag? Man blir lätt vilsen när helgdagar och vanlig helg avlöser varandra. Vilsen kanske, men himla nöjd och glad vaknade jag tidigt i morse och visste att nu, just nu idag ska det ske. Jag ska steeka min Siri som legat färdigstickad en lång tid i väntan på mod och dagsljus. Det här blir min allra första steek.

Jag börjar med att släpa fram min gamla fina symaskin så den står beredd (och så jag inte än en gång skjuter på det här projektet).

Sedan plockar jag fram bästa Dödergöks beskrivning och läser igenom den än en gång för att göra allt så rätt det bara går. Markerar mina mittmaskor...

.
.. och sedan syr jag sicksack i två omgångar och så en raksöm över alltihop. Livrem och hängslen.

Och nu kommer det. Själva klippandet. *svälj*

Jag tror det fungerade...
Några djupa andetag, en kopp lugnande kaffe och sedan blir det till att leta fram mönster, garn och knappar för att göra klart det sista.

Men innan det tänker jag ta en tur ut i det vackra och soliga vintervädret.

God Jul

Önskar er alla en riktigt God Jul med en fin vinterbild, 

tyvärr inte nytagen, 

från Karlslunds Herrgård i Örebro. 

Innan ärmarna

Att ensam försöka få till ett foto med mig inuti koftan, näe det projektet fick jag lägga ner. Fick mig dock många (förfärande) skratt när jag tittade på bilderna. Så jag fick lägga den på blockningsmattan, fästa med lite nålar för att överhuvudtaget se modellen. Och som jag sa tidigare, på min kropp sitter den perfekt. Det enda jag är liiite fundersam är hur det ska bli uppe vid hals och nacke, men jag är inte orolig, det löser sig säkert. När koftan ligger platt ser den lite kul ut med sina tuttpåsar, men just dom gör ju att koftan sitter så bra och inte stretar i mitten. En av många, många lärdomar i denna KAL.

Jag bestämde mig till slut för att göra enklaste enkla basmodellen av kofta, helt enkelt för att bara koncentrera mig på passform och att få en kofta som sitter skönt. Men en liten detalj jag ändå gjorde var att göra hålmönster vid raglanökningarna och det är jag nöjd med.

Så var det då dags för nederkanten och någon form av resår. Jag letade och tittade länge och väl på många olika alternativ tills jag kom på att det var ju enklaste enkla jag skulle ha. Sagt och gjort, ökade 16 maskor, gick ner ett snäpp i stickstorlek och stickade 1+1 resår. Och ja, jag är nöjd med det också.

Nu sitter jag här med mitt förmiddagskaffe och har massor av tinad köttfärs i kylen, färs som igår skulle blivit köttbullar men den dagen tillbringade jag med huvudvärk från h-vete mestadels i sängen, och nu är alltså frågan. Vågar jag klicka fram och läsa senaste delen i KALen? ;0)

Jag är så nöjd

Jag har precis varit uppe och provat koftan för jag vet inte vilken gång i ordningen, och jag är så nöjd. Det verkar som jag tog av för ärmarna på exakt rätt ställe. Jag har gjort ärmkilar, ökat för bysten och minskat på bakstycket och när koftan nu är nästan nere i midjan sitter den som en smäck.

Alla tips om hur och var man ska öka eller minska är så värdefulla och lärorika. Och så klart har redan nu nästa kofta börjat dyka upp som en vag plan inuti mitt huvud.

Jag är så nöjd!

Några timmar sticktid i kväll lär ta mig ner till midjan och då är jag redo och beredd när nästa avsnitt dyker upp i morgon. Tjoho.

Hong Kong Pearl

Inför stundande julfester har jag gjort en liten halsprydnad till min, som alltid, svarta klänning. En Hong Kong Pearl av duktiga designern Eddy. Tror jag kommer känna mig jättefin i den. Den var snabb och rolig att sticka, mönstret var pedagogiskt och lätt att följa.

Garnet däremot blev kanske inte det ultimata, jag föll för silverglittret i garnet (Lang Yarn Mille Colori Lace Lux),  men ull... kan bli varmt. Men nåja vill man vara fin får man lida pin. När jag hittar ett fint garn i silke blir det säkert en pärla till.

Nu är jag på gång

Att försöka tänka, räkna och lyssna på politikerna på tv blev lite för mycket för mitt huvud igår kväll när jag nu äntligen fick tid över att börja sticka på min uppifrånochner. Men jag tror, med betoning på tror, att jag kan vara på G med min kofta nu.

Jag vill plocka upp för halslinning och knäppkanter efteråt. Alltså måste jag då först tänka ut var på kroppen koftan hamnar utan sin linning och hur många centrimetrar jag är där. Och så vill jag ha koftan V-ringad. Hur många varv behöver jag för att komma ner i botten på detta V, dvs när blir framstyckena lika breda som bakstycket?

Allt det här vet jag att jag borde kunna få ut med hjälp av papper och penna och den formel som bästa Dödergök gett oss. Men för att inte tröttna helt och ge upp så bestämmer jag mig för att börja med det jag tror är rätt. För än så länge är det kul. Jättekul. Och tänk om det blir bra. På första försöket. Hehe.

Det är många saker att friska upp eller lära sig på nytt. Hur man ökar en maska på osynligast sätt. Hur man gör förkortade varv på bästa sätt. Ja, mycket film på Youtube blir det.

Några varv är gjorda och fler ska det bli ikväll. Är så sugen på att få börja prova.

Bäst att föra in mina anteckningar här så allt finns på ett ställe. Det var ju så jag tänkte när jag startade upp bloggen. Lösa lappar och baksidor av kuvert har ju en tendens att inte alls ligga kvar där man tror man lagt dom...