En kropp och två ärmar...

...det är allt man ser på den här lilla bilden, fler detaljer går inte att skönja. Men nu är det i alla fall dags för mig att plocka upp för hals- och knäppkanter samt att (först) bestämma mig för knappar, hur stora, vilken färg, vilken typ och hur många. Och det är minsann inga lätta beslut...

Nervpirr

Lördag morgon, för det är väl lördag idag? Man blir lätt vilsen när helgdagar och vanlig helg avlöser varandra. Vilsen kanske, men himla nöjd och glad vaknade jag tidigt i morse och visste att nu, just nu idag ska det ske. Jag ska steeka min Siri som legat färdigstickad en lång tid i väntan på mod och dagsljus. Det här blir min allra första steek.

Jag börjar med att släpa fram min gamla fina symaskin så den står beredd (och så jag inte än en gång skjuter på det här projektet).

Sedan plockar jag fram bästa Dödergöks beskrivning och läser igenom den än en gång för att göra allt så rätt det bara går. Markerar mina mittmaskor...

.
.. och sedan syr jag sicksack i två omgångar och så en raksöm över alltihop. Livrem och hängslen.

Och nu kommer det. Själva klippandet. *svälj*

Jag tror det fungerade...
Några djupa andetag, en kopp lugnande kaffe och sedan blir det till att leta fram mönster, garn och knappar för att göra klart det sista.

Men innan det tänker jag ta en tur ut i det vackra och soliga vintervädret.

God Jul

Önskar er alla en riktigt God Jul med en fin vinterbild, 

tyvärr inte nytagen, 

från Karlslunds Herrgård i Örebro. 

Innan ärmarna

Att ensam försöka få till ett foto med mig inuti koftan, näe det projektet fick jag lägga ner. Fick mig dock många (förfärande) skratt när jag tittade på bilderna. Så jag fick lägga den på blockningsmattan, fästa med lite nålar för att överhuvudtaget se modellen. Och som jag sa tidigare, på min kropp sitter den perfekt. Det enda jag är liiite fundersam är hur det ska bli uppe vid hals och nacke, men jag är inte orolig, det löser sig säkert. När koftan ligger platt ser den lite kul ut med sina tuttpåsar, men just dom gör ju att koftan sitter så bra och inte stretar i mitten. En av många, många lärdomar i denna KAL.

Jag bestämde mig till slut för att göra enklaste enkla basmodellen av kofta, helt enkelt för att bara koncentrera mig på passform och att få en kofta som sitter skönt. Men en liten detalj jag ändå gjorde var att göra hålmönster vid raglanökningarna och det är jag nöjd med.

Så var det då dags för nederkanten och någon form av resår. Jag letade och tittade länge och väl på många olika alternativ tills jag kom på att det var ju enklaste enkla jag skulle ha. Sagt och gjort, ökade 16 maskor, gick ner ett snäpp i stickstorlek och stickade 1+1 resår. Och ja, jag är nöjd med det också.

Nu sitter jag här med mitt förmiddagskaffe och har massor av tinad köttfärs i kylen, färs som igår skulle blivit köttbullar men den dagen tillbringade jag med huvudvärk från h-vete mestadels i sängen, och nu är alltså frågan. Vågar jag klicka fram och läsa senaste delen i KALen? ;0)

Jag är så nöjd

Jag har precis varit uppe och provat koftan för jag vet inte vilken gång i ordningen, och jag är så nöjd. Det verkar som jag tog av för ärmarna på exakt rätt ställe. Jag har gjort ärmkilar, ökat för bysten och minskat på bakstycket och när koftan nu är nästan nere i midjan sitter den som en smäck.

Alla tips om hur och var man ska öka eller minska är så värdefulla och lärorika. Och så klart har redan nu nästa kofta börjat dyka upp som en vag plan inuti mitt huvud.

Jag är så nöjd!

Några timmar sticktid i kväll lär ta mig ner till midjan och då är jag redo och beredd när nästa avsnitt dyker upp i morgon. Tjoho.

Hong Kong Pearl

Inför stundande julfester har jag gjort en liten halsprydnad till min, som alltid, svarta klänning. En Hong Kong Pearl av duktiga designern Eddy. Tror jag kommer känna mig jättefin i den. Den var snabb och rolig att sticka, mönstret var pedagogiskt och lätt att följa.

Garnet däremot blev kanske inte det ultimata, jag föll för silverglittret i garnet (Lang Yarn Mille Colori Lace Lux),  men ull... kan bli varmt. Men nåja vill man vara fin får man lida pin. När jag hittar ett fint garn i silke blir det säkert en pärla till.

Nu är jag på gång

Att försöka tänka, räkna och lyssna på politikerna på tv blev lite för mycket för mitt huvud igår kväll när jag nu äntligen fick tid över att börja sticka på min uppifrånochner. Men jag tror, med betoning på tror, att jag kan vara på G med min kofta nu.

Jag vill plocka upp för halslinning och knäppkanter efteråt. Alltså måste jag då först tänka ut var på kroppen koftan hamnar utan sin linning och hur många centrimetrar jag är där. Och så vill jag ha koftan V-ringad. Hur många varv behöver jag för att komma ner i botten på detta V, dvs när blir framstyckena lika breda som bakstycket?

Allt det här vet jag att jag borde kunna få ut med hjälp av papper och penna och den formel som bästa Dödergök gett oss. Men för att inte tröttna helt och ge upp så bestämmer jag mig för att börja med det jag tror är rätt. För än så länge är det kul. Jättekul. Och tänk om det blir bra. På första försöket. Hehe.

Det är många saker att friska upp eller lära sig på nytt. Hur man ökar en maska på osynligast sätt. Hur man gör förkortade varv på bästa sätt. Ja, mycket film på Youtube blir det.

Några varv är gjorda och fler ska det bli ikväll. Är så sugen på att få börja prova.

Bäst att föra in mina anteckningar här så allt finns på ett ställe. Det var ju så jag tänkte när jag startade upp bloggen. Lösa lappar och baksidor av kuvert har ju en tendens att inte alls ligga kvar där man tror man lagt dom...

Minnesanteckningar

Mitt minne är inte att lita på och siffrorna som jag skrivit ner på baksidan av lönekuvertet känns som de bör dokumenteras liiite bättre. Eftersom jag nu gjort en provlapp efter konstens alla regler tycker jag att jag fortsätter på den ordentliga vägen och samlar all info på ett ställe, dvs här.

Minnesanteckningar gällande min blivande kofta:

12 nystan Drops Lima Mix, 65% ull och 36% alpacka. Färgnr 0701. 92 m / 50 g.

4,5 mm rund KnitPro i trä till rätsidan
4 mm fyrkantig KnitPro i trä till avigsidan

Stickfasthet: 21 m och 26 varv = 10x10 cm.



Är det inte måndag snart...?

Provlapp(ar)

För det mesta gör jag ingen, men nu blev de två.

Jag tycker min stickning blir lite jämnare om jag har ett halvnummer mindre sticka till avigsidan och så trodde jag att jag hade när första lappen tillverkades men de visade sig vara 4 mm båda två. Gör om gör rätt... Och nu får jag ju också ett utmärkt tillfälle att se om det stämmer att det blir jämnare på ena eller andra sättet.

Lapparna har tvättats och lagts att torka och i morgon blir det till att mäta och räkna. Och så måste jag ju mäta mig själv också.

Tänk att till och med provlappen kändes rolig att göra. Jag läste på någons blogg, vems minns jag inte för jag tittar in hos så många som är med i denna KAL, att det här var som att få en läxa av fröken och man vill visa både henne och sig själv att man minsann kan. Jag håller med. ;0)

Koftan i mina tankar

Kul att vara igång med koftan, om så bara i tanken än så länge. Att planera och tänka ut hur jag vill att koftan ska bli, det är nog så viktigt inser jag nu.

Jag vill ha en baskofta, och viktigast av allt, den ska sitta bra! Jag är bred över axlarna och bred runt ryggen och har därför alltid trott att jag ska ha stora och bylsiga koftor. Tills jag gjorde Surry Hill av Maria Magnusson och fick en tajt, figurnära tröja som jag älskar att bära.

Så V-ringad vill jag ha den. Figurnära som sagt. Raglanärm. Slätstickad. Vriden resår i muddarna, eller kanske ett litet flätmönster. Hur lång själva koftan blir och hur långa ärmar, ja det får garnet bestämma eftersom det fanns ett begränsat antal nystan när jag handlade. Visar det sig att koftan blir alldeles på tok för kort tänker jag avsluta både ärmar och liv med smala ränder av ytterligare en eller kanske två färger. Men det får bli ett senare beslut. Smart det där med uppifrån och ner.

Känner att jag vill greppa stickorna NU.

Känner också att det är rätt kul att kolla vad alla andra tänker och planerar, rätt som det är hittar jag kanske ett tips eller en detalj som tilltalar mig och då stjäl jag det ogenerat...

Min garnstash är orörd

Jag trodde verkligen att jag skulle använda mig av något av det garn som ligger i mitt garnskåp. Garn som olika långt är på väg att blir något. Något som av olika anledningar ratats och kastats in i skåpet.

Nu är det alltså snart måndag, ser verkligen fram emot måndagen och DET är en rätt ovanlig känsla så här mitt på lördagen. Måndag som betyder koft-kal.

Efter lite provlappar jag alltså inte blev nöjd med beslutade jag mig för en timme sedan att helt enkelt gå upp till garnaffären och titta. Titta?! Jo eller hur. ;0)

Drops har rea på garnet Lima, 20 kronor för ett nystan, och det är ju så bra pris att jag inte tänkte mer än en halv gång innan jag köpte den här vackra grönblå färgen, en färg som telefonen inte vill avbilda helt rätt dock. 10 nystan var allt som fanns så nu håller jag tummarna för att det räcker till en kofta i storlek L...

En kofta till mig

Så fick jag då äntligen en anledning att fixa till den här bloggen som legat halvstartad i så många år. Har inte känt någon direkt anledning att ha både Facebook, Instagram och så en blogg uppe på det.

Men nu finns anledningen och den hittar man på http://stickameraskoftkal.blogspot.se/.

Det ska bli både spännande och roligt att äntligen få till den där koftan som passar mig perfekt. I nuläget har jag en endaste kofta som passar mig och som jag trivs med, men i garnskåpet ligger ett antal koft- och tröjdelar inslängda när jag konstaterat att "nähä, blir inte bra det här".

Men nu så.